Att räkna med något. För att det sedan ska falla.
Att planera, drömma och hoppas att
nu förfan
så ska jag ju få göra det jag tycker om allra mest
Att få sitta
ta sin tid
i ett helt år
och bara
SKRIVA
och skriva och skriva och skriva
Men så räcker man inte till.
Det gick andra före
Och man sitter
med gömda dokument
fyllda med drömmar
och det känns som allt faller.
Fastän jag vet att det går ändå
Så hade det varit så skönt
att bara få skapa
och göra det allra finaste
I ett helt år utan att störas av någonting alls.
Att hamna som reserv
Besvikelsen då man för första gången i sitt liv
trodde på sig själv
och tänkte att
klart som fan att jag kommer in
det finns ändå inga alternativ
Och nu sitter jag här
krossade planer.
Men för allt i världen
utan krossade drömmar.
Kommentarer
Vicky
"fining! "
Agnes
"Tusen tack för din kommentar fina du. Blir varm i hjärtat. Kram tillbaka! ..."
Vicky
"åh yay hurra you're back!! och så fina och bra mål, känner att ..."
Cecilia
"Åh, vilka fina och mysiga bilder! "
Linnea
"Åh älskar det här inlägget! Funderar på att börja studera i Edinburgh nästa ..."