Warning: set_time_limit(): Cannot set max execution time limit due to system policy in /customers/e/e/8/julialvina.com/httpd.www/blog/wp-content/plugins/instagram-slider-widget/instaram_slider.php on line 23 Film & TV – Julia Alvina

Category: Film & TV

Helgen som passerade

DSC_0820_2_700K och Bettie.

I helgen som kom och gick kom min lillebror Wiking hit, och hade med sig Bettie! Jag och Bettie är ungefär uppvuxna med varandra, hon kom till oss när jag var 11 år gammal. Så vi har alltså varit bästisar i hela 10 år i år. Hon flyttade genast in på mitt rum som valp. Jag tog med henne till brevlådan (1 minuts promenad) och lärde henne kopplet (vilket tog minst en halvtimme fram och tillbaka). Hon sov på huvudkudden bredvid mig både när den var kletig av gråten mascara och belamrad av historieböcker. När jag fyllde fjorton så fyllde hon också det, i hundår. Ibland var hon den enda som var min riktiga vän, där under de skakiga högstadieåren.

På lördagen käkade vegetarisk kebab, (Ungefär det godaste i vegosnabbmatsväg ever!) kollade på gamla hemmavideos, åt djungelvrål och ostnachos, efter vi tröttnat på badande babyversioner av oss själva såg vi Interstellar. Både jag och K har sett den redan, ett antal gånger, men den är SÅ bra att man kan se den igen. Och igen.

DSC_0857_1_700På söndagen vaknade vi till tråkigt regn och jag lekte husmor och stekte pannkisar medan W tvingades ut i regnet med Betttie (tror inte ens hon ville ut). Är inne i en sån himla pannkaks- och våffelperiod nu, no plan of stopping. På eftermiddagen parkerade vi oss i soffan för mer film (har ju varnat er, jag ser MYCKET film på dagarna). Det blev animerat, Big Hero 6, jag älskade den, mycket rolig och välanimerad och den där himla ballonggubben var ju för söt.

DSC_0865_1_crop_700När Kevin sedan kom hem från jobbet begav vi oss in till stan för… *trumvirvel*

BIO, hehe.

kingsman2Kingsman- The Secret Service, mycket underhållande film, med coola miljöer och rekvisita, speciellt kläderna var ju såklart fina. Sen kan man ju aldrig tacka nej till britter, slår liksom aldrig fel. En massa svenskar var med också?! Dock med en tröttsam kvinnlig princesstereotyp…

kingsmanMmmm, drömmen att jobba med Art Directing i film lever än…

Sen blev det midnattskäk hemma med Fröken Julias famous fajita-quesadilla-merge. Mer om det en annan gång kanske.

Filmer på senaste tiden, del 1

Har  varit hemma flera dagar förra veckan och har dessutom ett behov av att se film ca varje kväll, det är ungefär det mysigaste jag vet. Mina favoriter brukar bli filmer som har lite djupare mening, filmer med psykologiska teman som överraskar en. Jag älskar filmer man kan se om och om igen och alltid upptäcka något nytt.

Mina guilty pleasures är sci-fi- filmer, kanske allra mest dystopiska filmer i stil med t.ex. Hunger Games. Jag har en liten hemlig önskan om att vara en sån stark brud som skjuter pilbåge och kan springa mil efter mil för att kriga för sin överlevnad. Kanske får jag lite smak på det de gånger jag ger mig ut på en löprunda och får blodsmak i munnen. Eller när jag har träningsverk i lårmusklerna och knappt kan stå, då tänker jag mig att jag är en Katniss i egen tappning, att jag är en krigarprinsessa som inte blir räddad av någon annan än mig själv.

Jag tänkte att detta får vara en lista med lite filmer jag sett på senaste tiden, högt och lågt och inte att alla nödvändigtvis är filmer som rekommenderas för intellektuell utveckling. (Klicka på bilden för att komma till trailer)

The Spectacular Now (2013)

spectacular_now

Jag har för tillfället en hang-up på Miles Teller. Jag tycker han är så himla bra och har förmågan att vara rolig och seriös på samma gång. Jag har också en hang-up på Shailene Woodley. Känns som att supermånga av filmerna jag sett as of late har varit med någon av dem.

Jag gillade verkligen denna filmen. Den utspelar sig i huvudkaraktärernas sista år på High-school, och trots att jag endast gått i svenskt gymnasium tyckte jag känna igen känslorna och händelserna. Detta är inte en klassisk high-schoolfilm, ingen komedi. Filmen känns verkligen som att den är “in the moment” och går mjukt fram. En mysig film, men verkligen inte en klassisk romantikfilm.

Hanna (2011)

Hanna

Hanna är en helt kick-ass film med en stark och självständig huvudkaraktär. Jag älskade denna filmen, och även fast hon är i en himla tråkig situation, så vill jag typ vara henne. (Läs ovan ang pilbåge, springa fort och skjuta pistol) Jag gillade också denna väldigt mycket på grund av de lite surrealistiska miljöbytena, hon hoppar från snölandskap till öken, till hotell i Marocko, till en hamn och ett övergivet nöjesfält. (Som faktiskt är inspelat på Spreepark i Berlin, ett riktigt övergivet nöjesfält.) Musiken är grym och hon är stark och overklig, precis vad vi behöver för fler kvinnliga huvudroller.

x950

Wild (2014)

wild-fr

En till riktigt bra film med stark skådespelarprestation. Jag är så imponerad av Reese Witherspoon i denna filmen. En stark kvinna vandrar The Pacific Crest Trail ensam (tydligen chockerande för vissa andra karaktärer) och lär sig mycket på vägen. En känsla av Into The Wild, fast inte alls samma ändå. Denna film fick mig att vilja ut och vandra och verkligen veta hur det känns att leva.

(Delar upp detta i några delar så det inte blir så mastigt)

Hur man dödar en bra filmserie

1. Börja med att skapa en unik och enormt bra film som krossar ens hjärta och får en att tänka på sitt liv och längta till andra platser och tänka på kärleken och allt som passerar i livet. 
TYP- Before Sunrise

(Som är en så himla bra film som jag sett jag vet inte HUR många gånger. Den följer ständigt med och har en så förbannat bra dialog i hela filmen. Det händer egentligen inte så mycket i filmen, det är egentligen bara en enda rullande dialog och scenerna är jättelånga och vandrande och utan speciellt många klipp. Den utspelar sig bara över en dag men den är så jäkla fylld av bra grejer som man själv kan tänka på och känna.)
 
2. Gör en uppföljare som utspelar sig 9 år senare, som krossar ens hjärta en gång till men ger en hopp om framtiden och hur livet kan vara längre fram i tiden. 
TYP- Before Sunset

(Nio år senare i Paris, samma sätt i dialog och vandringar över en stad i långa scener. Dialogen är annan och kanske mer “mognad”. Filmen ger dock ändå ett sådant fantastiskt perspektiv på liv och tid och ger en väldigt otypisk bild av hur det kan vara att vara i 30-års åldern, med tankar, känslor och planer.)
 
3. Fucka upp hela grejen med att ge ut ytterligare en film, 9 år senare igen nu med karaktärerna i filmen i 40-års åldern. Fyll sedan hela filmen med misogyna, emellanåt sexistiska och stereotypa bilder av män och kvinnor och släng in några rent av deppressiva scener ur en semesterresa i Grekland. 
TYP- Before Midnight
(Förhoppningsvis sista delen i serien. Denna gjorde mig så ledsen, så ledsen, så ledsen. Vi stängde av flera gånger och satte sedan på igen pga de tidigare filmerna har ju varit så jävla bra. Jag fick så ont i magen av att se denna film och den gjorde mig väldigt arg emellanåt. De typiska långa scenerna utan klipp är kvar i denna film och blir rent av en plåga, speciellt i en scen där paret bråkar och skriker och slänger i dörrar I EN EVIGHET. Jag ville dö. Några scener talar de om hur kvinnor “är” och hur män “är” och hur man ska bete sig för att ens man ska älska en osv. Trodde verkligen vi hade kommit längre än såhär och jag trodde VERKLIGEN inte att dessa filmer skulle ta denna hemska vändning. Céline har förvandlats till en bitter och arg kvinna och hon gestaltas som ett monster i många scener. Jesse är en ledsam karaktär och har förlorat en stor del av hans charm och skämtsamhet från de andra filmerna. Nu är han helt plötsligt tystlåten och jag uppfattar honom som rätt lidande. 
Jag vet att de ville göra denna film för att visa hur “verkligheten” är och visa upp en realistisk och verklig sida som kontrast till hur kärlek ofta porträtteras i filmer. MEN. Fy vilken plågsam filmupplevelse detta var. Och hur detta kan vara verklighet för många kan jag inte acceptera, hur man vill försätta sig där till att börja med är så sorgligt.)
 
Snälla. Se de två första filmerna. Ta dem till er och njut av dem och se realismen och verkligheten (som faktiskt finns där ) i de två första. 
Men snälla se inte den sista. Gå för guds skull inte på bio och se den, slösa inte de pengarna. 
 

Will you unravel in the sun?

Ruby Sparks är en knasig, rolig, konstig och lite läskig film på 104 minuter. En alldeles lagom film att sitta i sängen med ett glas cider och se! 
Filmen handlar om Calvin som är författare med skrivkramp. Efter en dröm kommer han igång med att skriva om en flicka, Ruby, som en dag dyker upp i hans kök, till synes helt ovetande om att hon är en fiktiv karaktär.
Min nervositet virvlar i hela magen när han inser att han kan kontrollera allt hon gör genom sin skrivmaskin- oron över “fel vapen i fel händer” spirar.
Detta är en annorlunda och också lite ledsam film enligt mitt tycke. Hela filmen präglas av faktumet att han kan kontrollera henne- och också gör det. Moralen i det hela har också väldigt mycket att göra med just detta- kärleken som går fel om den tyglas och styrs.
Visuellt sett älskade jag den, ljusstarka scener i underbara miljöer, färgmatchning och stereotypa bilder av författare (som jag alltid finner så otroligt roande) 
Ruby Sparks- helt enkelt en bra film att se när man är alldeles ensam hemma, med sin pojke långt, långt borta, och bara vill tänka på annat och få lite ögonmedicin en stund. 
 
Typewriterromantik sitter väl aldrig fel?