Category: Daily

Solnedgång, ukulele och bästa vänner

Just nu är jag hemma på kortvisit från skärgården, trodde det skulle va regn och kallt och packade bara för 3 dagar, men blev kvar en massa mer, så nu är jag hemma för snabbtvätt av alla grejer och lite återhämtning innan jag drar ut igen. Nu när jag är hemma samt har INTERNET kan jag ju passa på att visa vad jag hade för mig en kväll för ca en vecka sedan.DSC_0873Jag hängde med mina finisar Lotta och Lina. Lotta hade med sig sin ukulele vi inte hade någon aning om att hon spelade, men det visade sig att hon suttit inne i snöstormar och övat hela förra året när hon pluggade i Kanada. Kände genast att jag också vill kunna detta, samt ett sprängande dåligt samvete för min fina gitarr som bara står här hemma.
DSC_0929Lina lajvar trubadurDSC_0884Vi hade köpt med oss Sushi och åkt iväg till Kaananbadet. Vi körde dit i Linas föräldrars Volvo och blastade radiomusik som Love me like you do och Waves och sittdansade i våra säten.DSC_0908Spelar kanske Stairway to heaven här? Eller Melissa Horn? Hjärtekross hela kvällen. Satt uppe på fina höjden och såg solnedgången, tittade på när barn och några vuxna badade, fiskmåsarna stämde upp i körsång, en motorbåt i fjärran, var i nuet.
DSC_0936Vi pratade mest om USA, höga byggnader, distansförhållanden och separationsångest.
DSC_0918Jag kan inte undgå att ständigt känna att tiden bara rinner iväg. Försöker att vara så nuvarande det går, att känna i hela kroppen att jag är 21 och imorgon är jag äldre och på en annan plats och med andra människor och bara låta mig själv sitta på ett höjd på en filt och bli bländad av solen tills den går ner, lyssna på Lottas lugnande stämma, Linas klingande skratt, skriksjunga whatareyouwaitingfor med mina lungors fulla kraft ut genom ett öppet bilfönster och låta intrycken och ljuden ta över mig och låta känslorna rusa och inte rymma iväg i tanken.
(MVH constant cry baby pga lämnar allt och alla om mindre än två månader.)

Heart: Attack

DSC_0283_1_700Långärmad och croppad polo H&M, Byxor Dr. Denim Solitaire, Glajjer Boomerang Arko -C4.

DSC_0285_1_700Såhär kan man se ut en vanlig veckodag i början av april. Oj så trött man kan va. Jag borde säkert kolla upp det där, är stentrött helahela tiden…
Älskar den här tröjan så himla mycket, måste till H&M och köpa fler! Den är i ett ganska tunt material så man blir inte så varm + svettig som i alla fall jag kan bli av polotröjor. Dessutom är själva polokragen ganska liten, liksom några cm kant, inte flera decimeter tyg som man ska vika, så jag trivs jättebra i denna. Blev lite kallt om magen bara, hehe. Och byxorna LEVER jag i, SÅ sköna och trygga tycker jag, vill ha dem för alltid.

DSC_0305_1_700Nu ska jag skrapa ihop mina sista slantar CSN och köpa en himla kursbok för 600 spänn?! Orkar EJ. Sen ska jag köpa tågbiljett för att hälsa på Helena i Örebro nästa helg också! Det är jag värd, så det så! Hoppas ni får en fin helg, ingen aning om vad jag ska hitta på men tror jag ska passa på att städa balkongen så jag kan hänga lite där i solen!

Gårdagens

DSC_0724_2_700Hoppade ur pyjamasbyxorna och myströjan och krängde på mig mina nya braxor för en liten fika med mamma i Sundbyberg igår. (Lite bilder senare)

DSC_0704_1_700Det är bara skönare och skönare för mig att ha “vanliga” kläder på mig (jeans + tröja) och känner mig mer trygg i det. Jag har i många år haft mycket blommigt och vippiga klänningar, men känner mig oftast som 17 igen när jag har något sånt till vardags. Jag kan ibland sakna det, men känns inte som mig så mycket längre. Skönt kanske, att man ändras och växer in i sig själv mer för varje år.
Dessa byxor kan kanske vara något av det skönaste jag haft på mig, de definieras tydligen som leggings?! (trodde aldrig jag skulle lämna lägenheten i LEGGINGS?) Värt ändå, kan liksom SITTA och ÄTA samtidigt utan att knäppa upp (och alltså sedan behöva ställa mig upp inne på fincafe och dra i gylfen…)

DSC_0693_2_700Byxor Solitaire – Dr Denim, T-shirt GAP, Glajjor Boomerang Arko c4/Synsam, fjärrkontroll diskret i handen Nikon.

Terminsstart

Hej vänner! Här har det varit semester och tyst i en massa månader. Undrar när jag ska inse att jag är dålig på att blogga. Sommaren har varit underbar. Jag har rest mycket, varit med vänner, varit på landet, varit ledig från jobbet och ätit massa god mat. Har rest till London med familjen och shoppat massor, varit i södra Spanien med mina bästa vänner och blivit brun (och hunnit tappa allt). Nu är sommaren slut (Jo, det är den…) Men de sista veckorna var riktigt underbara i Stockholm. Nu kommer hösten och jag är lite sådär småpeppad på nystarten som jag alltid blir tidigt på hösten. Sen kommer kylan och mörkret, men jag har lite planer för att ta mig igenom.
Nu i höst ska jag fortsätta med min bok, som också haft lite semester under sommaren, jag ska försöka ta körkort och fortsätta jobba under tiden. Jag har börjat äta lite bättre igen och ska börja röra på mig bättre än vad jag gjort i sommar. Och så ska jag väl förhoppningsvis uppdatera lite här.
Vi får se hur det blir.

Lost in the city of angels

 
Imorgon bär det av till finaste Sälen, ska bli så kul och härligt! Dessa dagar har mest gått åt till långa sovmorgnar, bloggdesign, och soppkok. Lugnt och vilsamt (och sjukt förvirrande med css/html och skit) men vill verkligen komma iväg och ut nu. Kommer bli lite vandringar på fjället, våffelstuga, tacokväll hemma i stugan, bowling, äventyrsbad och spa och kel med vovvar. Kameran åker med så förhoppningsvis kommer en massa bilder upp här sen.
 

There is a way, I know, I know that someday we will surely find it

 
Missar sommaren 2013.
Är instängd. Springer och tiden flyger och jag kommer inte ut.
Måste stanna. Har inget val.
Snart. Någon gång, tänker jag. Snart kommer jag ut.
Men snart är sommaren över och snart är hösten här. 
Snart kommer vara nu och snart kommer jag inte göra det jag tänkte och ville och.
Det är så lång tid kvar av allt.
Men jag har så bråttom. Vill börja nu.
Vill inte slösa. På tid och liv och energi. 
Måste vara värt allting jag gör. 
Men kanske måste jag bara hitta värdet i allt jag gör hela tiden.
Att jag aldrig någonsin faktiskt går på tomgång. 
Men jag ville ju börja nu. 
Med det som faktiskt är av riktigt värde. 
 
 
 
 
 

Anything could happen

 
En ljudlig tystnad. Smackande munnar och gnyenden. 
Snusande nosar och omöjligt ömtåliga skelett.
Lukt av välling, sömn, blindhet och instinkt. 
Inget händer men man sitter fängslad.
I timtal kan man sitta.
Bara lukta
Bara lyssna
Se 
Men inte röra. 
 
Tassar.
 
Mamma Allis
 
 
Ända sedan jag var liten skrutt har vi haft hundar i familjen, av någon anledning har de alltid varit lockiga. När jag var så liten så jag knappt minns hade vi en Bichon Frisé och därefter kom då Lagotto Romagnolo, som min mamma (och jag till viss del) har uppfödning av i liten hemmaskala. Här är det senaste tillskottet och det är i sådana här tider som det känns lite ledsamt att ha flyttat hemifrån. Tur att jag bor nära! 
Sex stycken små bönor är det, fem pojkar och en ensam flicka! Detta är deras första vecka i livet och jag kommer antagligen lägga upp fler bilder i takt med att de växer. 
 

I got my red dress on tonight, dancing in the dark in the pale moonlight

 
Nyfiken i en strut.
Mitt i prick. 
Efter regn kommer solsken.
Att inte cykla är att gå för långt.
 
Inne
 
Ute
 
Dress- Primark
Jacket- H&M
Belt- H&M
Suede shoes- Second Hand- Stadsmissionen 150kr 
 
Några ordspråk att beskriva fredagens händelser. Kände mig lite lagom prickig. (Mitt favoritmönster) Tycker mycket om denna klänningen jag köpte i höstas när jag bodde i Brighton. Några ynka pund har den kostat, kanske lite runt 15. Skaterklänningar är ju underbara och jag tycker speciellt mycket om högt och brett ringade halsar. Kavajen är en gammal historia och likaså skärpet. Skorna är hittade på stadsmissionen här i sumpan, där jag bor, för så lite som 150 kr. Mina bästa skor. 
 
 

Att behöva en kuliss att gömma sig i

 
Blod som rusar. Helt okontrollerat. Ingen chans att stoppas.
Kippar efter andan. Varm. Rosaskinande. Rinnande tinningar. 
Viker blicken, knyter näven.
Dumma, dumma blod.
Rodnar av okända anledningar. Alltid.
Rodnaden stormar omkull mig snabbt och effektivt. Var enda gång. 
Ser mig omkring efter något sätt att fly. Instängd bakom min hud. 
Böjer nacken och vågen kommer forsande. Lite skugga. Lite tid att andas. 
Sträcker ryggen och kliver ut igen. 
Sekunder att samla sig. Trycket sjunker.
Blodet forsar tillbaka till hjärtat. Mer nytta görs där än på mina kinder. 
Dumma, dumma kinder. 
 
Gömstället.
 

Nytt hår!
Sex månader sedan sist och jag är faktiskt lite frisörrädd. (det kom till den punkten då det bara inte gick längre- katastrofhår) Inte helt obefogat då förra frisören slaktade mitt utsparade hår totalt. 
Har tidigare skrivit om min “hårhistoria” här, har haft allt från midjelångt svall, lugg till pixie/amelie-kort. Har dock börjat inse att jag trivs precis här lite över axlarna, lätt att styla, går snabbt att sätta upp och få bort från ansiktet och så kan jag gömma mig lite. Klassisk rak page helt enkelt.