Author: Julia Alvina (Page 1 of 5)

110718

My eyes are swollen from sleep. My alarm keeps ringing and I absentmindedly keep shutting it off for over an hour. I bolt out of bed, spend too long in the shower but still calmly walk back upstairs. Mom comes knocking with an iced coffee. The ice cubes ping against the rim of the blue glass. I dab my face with my damp make up sponge, pressing it against my eyelids, forcing the swelling down. I’m late for the bus and while I brush my teeth mom pours the rest of my coffee into a take away mug. Running out the door, I take a sip, careful not to spill on the white T-shirt I’ve just stolen out of her wardrobe.

I’ve been home for a week. It’s the dead of summer. I tell myself that I got a tan last week, but in reality all the colour I got in the last weeks is from a bottle. Every four days I’ve applied the tropically scented mousse in circular motions across my skin. It makes me feel better about myself for some reason. I leave white patches where my bikini is supposed to be, just to further fool myself into thinking I got a proper summer this year. I force myself to get through, to grasp on to all the little tiny glimpses of summer. Taking note of anything that makes me feel present. Trying not to think of the things that are to come in september.
“Just another year” I chant to myself in my head. Just another year.

In the afternoons, after locking up the air conditioned office, I step out into the sun and jog to the bus. I finish at 5 and the bus leaves 5.01. If I make it I’m home just 5.15. The bus pulls away before I have a chance to sit down. All the single seats are taken. I walk all the way to the back. I sit down next to a boy with a silver earring. I place my bag in my lap, plug in my headphones, take my glasses off and put them back in its case. I rub the bridge of my nose before putting on my sunglasses instead. I listen to The Chain or Do Not Disturb on repeat and watch people getting on and off the clammy bus. The boy next to me gets off one stop before me, so I stand up, still cradling my bag, and let him out. My trousers stick to the back of my thighs. His earring glistens for a moment when the sun hits it through the dusty windows.

Through my brother’s open window I hear his fan whirring and the clicks of his keyboard. When I get in the door I run up the stair and dump my things on the bed. I put my slick hair in a sloppy bun, peel off my clothes and leave them in a pile on the floor. I skip back downstairs in my bikini. Mom is boiling eggs. The dogs are sleeping in the shade in the back garden. I cover a cotton pad in make up remover and soak the foundation from my skin. It rolls off in thick layers onto the cotton. It feels like rubbing the skin off a peach.

Underneath my concealer my eyes are still swollen.

 

Comment

Reflections on 2015

I think it’s so weird how time changes everything. Time, hard freaking decision making and pushing yourself to do terrifying things.

A year ago I had just begun a course at Södertörn, a university in Stockholm. It wasn’t really what I wanted, but I needed something to do during spring and I could not bear to work a day longer at my job. What I mostly remember about the spring of 2015 is a whole heap of waiting. I scrolled back in my blog and on Instagram, and it made me remember. I barely slept, I was awake all night, tossing and turning, thinking about everything and wondering where the hell I would end up. I had so much anxiety and I was so stressed about everything.
How could I leave Stockholm? How could I leave my family and every one I loved? Didn’t I have it great in Stockholm? And also: How could I stay when the whole world is waiting? How could I give up on the dreams I had, just because I was happy where I was?
On one hand I tried convincing myself to be happy with what I had, and on the other I was screaming to myself to just do it, just go, just try. To get to know myself, to get to know the world, to have experiences while I am young. All along there wasn’t really an option of not doing it, I knew when I decided in August 2014 to apply, that if I got in, I was going to go.

In December 2014 I sent in my application for uni in Edinburgh, and all I did was wait. As soon as I got a notification on my phone, my heart started racing. If my email sounded, I almost fainted. Then I got an email saying I had been invited to send a portfolio to one of the universities, and when I had sent that off, there were more waiting. When I finally got my offer, I cried both happy and sad tears. It was such a weird mix of conflicting emotions, both in that moment and for the rest of the year.

DSC_1318_2

When I think about it now, 2015 was such a weird freaking year. I had a great summer, but most of it was so filled with change and hard decisions.

My other half of 2015, from September onward, was also so strange and hard. I moved to Edinburgh and was thrown in to one million new things at the same time. I barely had time to think about anything. I had great times getting to know new people and finding myself in a whole new situation in life. Living in halls, speaking english 100% all day every day, taking my studies seriously, taking care of only myself and having only myself to turn to when darkness came. In the end of October I became ill and was home from uni for about a month, and that was hard. It felt so good to come home in December, to my mom’s new house, where a room was waiting and love was all around me. I worked in an office and took it easy and realised lots of things, that I bring with me in to the new year.

I think about what I wrote for my 22nd birthday in December that I think encapsulates everything about 2015:

There isn’t a single day I don’t question or doubt if I am wasting my youth or throwing my future away.

You should do things that feel good. You have to challenge yourself in order to grow. When I do things, I always try to follow my gut instinct. It’s so easy to say stuff like that, but when it comes down to the actual decision making, things are rarely just black and white. Same goes for living with your decisions, even if I am happy here now also, there is always going to be things pulling me back to Stockholm, making it hard for me to be fully content here.

It’s so strange how I, for the longest time, thought I was done growing, how I was already myself, how my life was made. But I realise it every day now, I have barely even begun.

Comment

Solnedgång, ukulele och bästa vänner

Just nu är jag hemma på kortvisit från skärgården, trodde det skulle va regn och kallt och packade bara för 3 dagar, men blev kvar en massa mer, så nu är jag hemma för snabbtvätt av alla grejer och lite återhämtning innan jag drar ut igen. Nu när jag är hemma samt har INTERNET kan jag ju passa på att visa vad jag hade för mig en kväll för ca en vecka sedan.DSC_0873Jag hängde med mina finisar Lotta och Lina. Lotta hade med sig sin ukulele vi inte hade någon aning om att hon spelade, men det visade sig att hon suttit inne i snöstormar och övat hela förra året när hon pluggade i Kanada. Kände genast att jag också vill kunna detta, samt ett sprängande dåligt samvete för min fina gitarr som bara står här hemma.
DSC_0929Lina lajvar trubadurDSC_0884Vi hade köpt med oss Sushi och åkt iväg till Kaananbadet. Vi körde dit i Linas föräldrars Volvo och blastade radiomusik som Love me like you do och Waves och sittdansade i våra säten.DSC_0908Spelar kanske Stairway to heaven här? Eller Melissa Horn? Hjärtekross hela kvällen. Satt uppe på fina höjden och såg solnedgången, tittade på när barn och några vuxna badade, fiskmåsarna stämde upp i körsång, en motorbåt i fjärran, var i nuet.
DSC_0936Vi pratade mest om USA, höga byggnader, distansförhållanden och separationsångest.
DSC_0918Jag kan inte undgå att ständigt känna att tiden bara rinner iväg. Försöker att vara så nuvarande det går, att känna i hela kroppen att jag är 21 och imorgon är jag äldre och på en annan plats och med andra människor och bara låta mig själv sitta på ett höjd på en filt och bli bländad av solen tills den går ner, lyssna på Lottas lugnande stämma, Linas klingande skratt, skriksjunga whatareyouwaitingfor med mina lungors fulla kraft ut genom ett öppet bilfönster och låta intrycken och ljuden ta över mig och låta känslorna rusa och inte rymma iväg i tanken.
(MVH constant cry baby pga lämnar allt och alla om mindre än två månader.)

Intryck av San Francisco

DSC_0993
DSC_0996
DSC_0980Vi gick av i Embarcadero, första stationen i SF, och möttes av enorma och lite skräckinjagande skyskrapor. Här finns både financial district och en massa hamnar om man fortsätter åt motsatt håll.
DSC_0975
DSC_1005Vi var svinhungriga vid detta laget.
DSC_1002Vi slog till på det omtalade Chipotle. Vi älskade det! Sojakött+fajitagrönsaker, guacamole, salsa, ost, gräddfil, sallad, majs i en enorm himla rulle. Yes please. Personalen på detta ställe verkade lite oruttade då de fick vika om våra burritos ca 3 gånger pga brödet sprack, för att sedan behöva ropa på chefen som kom och styrde upp det hela.
DSC_1008
DSC_1018Efteråt gick vi Market Street ned och samlade på oss intryck.
DSC_1020
DSC_1027
DSC_1030
DSC_1043Längst hela Market Street vajade prideflaggorna <3 Sedan drog vi oss till bion och såg Entourage-filmen som var efterlängtad då vi följt serien länge. Säga vad man vill om “såna sorters filmer” osv, men det var fint att få besöka den världen igen efter de slutat göra serien.

Generellt är det supermycket hemlösa i San Francisco och första intrycket var ganska överväldigande. Självklart förstår man ju att en stad som San Francisco är stor och varierad, men jag blev ganska chockad av de höga byggnaderna, bilarna, turisterna mm. Detta såklart för att vi hängde på huvudgatan och där omkring just denna dag. När vi skulle tillbaka till lägenheten var det mörkt och läskigt för oss jetlaggade Stockholmare. Det var ändå väldigt stora kontraster att komma från en lugn gata i Solna till en så enorm stad.

Nästa gång visar jag finaste husen i världen + parkhäng.

Follow

Oakland + Lake Merritt

Vi hyr en lägenhet i Oakland via Airbnb. Orsaken till att vi hyr här är att det är svindyrt i SF (ca 3 gånger mer än vad vi betalar här) Vi bor i ett jättefint område med en stor sjö, fina butiker och restauranger, biograf, farmers market och massa annat.

Bortsett från att det första dagen var en skottlossning här och en person dog (polis vs en person och personen dog) så är det ett lugnt område. Från lägenheten till tunnelbanan tar det ca 25 minuter att promenera, men det är en mysig väg längst sjön. Tunnelbanan tar 20 minuter och kostar mellan 3 och 4 dollar ≈ 25-30 kr i nuvarande kurs. Åker man mycket, som vi, så skaffar man ett Clipper-card, som fungerar som Stockholms Accesskort, man laddar på pengar och så dras det av en summa för varje sträcka man åker.

Jag tänkte att jag visar lite bilder från området. Jag kan verkligen rekommendera att bo här om ni ska till SF, men gör er research och boka i god tid, vi sparade många tusenlappar på att boka ett halvår innan.

DSC_0820Precis utanför lägenheten
DSC_0824
DSC_0825
DSC_0835
DSC_0837
DSC_0843Farmers market
DSC_0851
DSC_0869Grand Ave med restauranger, butiker, bio och laundromat.
DSC_0883Nyhetspådrag och en miljard polisbilar första dagen.
DSC_0893Göttig frulle på Perch
DSC_0899
DSC_0926Lake Merritt
DSC_0952

 

Det var lite bilder från första dan och första intrycket av själva området. Det har bara blivit bättre och finare ju längre vi hänger här. Igår låg vi i gräset i solen och ett gäng akrobater övade att gå på lina, stå på händer och massa annat sånt skojigt runt omkring oss, väldigt idylliskt. Vi har hittat massa god mat och små pärlor som jag också ska skriva om, men det tar ju lite tid, jag är ju på världens bästa semester!

 

San Francisco 2015, dag 1

Halloj, vilket himla resande vi varit med om! Igår kl 13 skulle flyget gå från Arlanda. Vi fick skjuts av mamma och var på plats i mycket god tid. Vi hade en sån himla lång resväg framför oss men var så peppade ändå!

I självcheckinen fick vi första hjärtat i halsgropen, Kevin hade inte samma namn i passet som på biljetten?! Hur som helst gick vi till inchecksdisken istället och de nämnde inte ens det, så det var nog okej.

När vi väl var på planet lämnade vi inte startbanan förrän 2h senare…

Japp nåt med vingen!? Dessutom hade vi 14 TON lax med på flyget också som skapade massa problem. Efter en mindre panikattack i starten (LJUDEN!?!) var vi uppe och flög i en herrans massa timmar över ishav och liknande.

Resan tog 10 timmar och vi flög med Norwegian. Det var bekvämt och vi hade gott om underhållning hela vägen. När vi landat och kommit ur alla köer och säkerhetskontroller tog vi BART (tunnelbanan i Bay Area) till lägenheten vi har hyrt. Av någon anledning så hamnade vi på fel tåg och märkte det i sista sekunden, stationen innan långa bron över till SF. Vi bor i en lägenhet via AirBnb i Oakland vid Lake Merritt. Området här är jättefint med mycket butiker och Lake Merritt verkar så himla mysigt. Lägenheten är lite konstig och hade massa grejer kvar efter förra besökaren, men det blir bra, tror jag. Det känns bättre när vi har sovit ut (fast vi vaknade 06:00 och inte kunde somna om) och tagit en dusch.
När vi kom så var vi dödströtta och hungriga. Klockan var 8 på morgonen i Sverige när vi väl kom i säng. Vi käkade indisk mat på en liten restaurang. Det var gott men SVINSTARKT :(

Bilder av Kevin och mig.

 

Örebro, April 2015, Del 2.

Här kommer lite fortsättning på min Örebrovistelse, fortfarande Lördag. DSC_0590Solen sken vidare och vi satte oss ute. Helena tog en kola och lingonkaka om jag inte minns fel, och jag en skagenmacka. Jag har faktiskt (tyvärr) börjat äta fisk och skaldjur allt oftare, så får nog kalla mig pescetarian i fortsättningen.
DSC_0594

DSC_0598Så himla fina brickor!DSC_0603Efter en stund stängde de och började piffa för bröllopsfest så vi fick snällt gå. Det hade ändå börjat blåsa upp och bli kallt, men vi tog en tur ner och tittade på vattnet och Helena pekade på var hon brukar köra Mountainbike! (Så coolt?!)
DSC_0613Blåsigt indeed.
DSC_0645
Vi tog sedan benen hemåt och köpte varsin godispåse och lite frukostmat på Ica. Vi piffade upp oss, spelade musik och åt godis innan vi drog till en Mexikansk restaurang vid namn Pacos. DSC_0655Vi fick vänta lite pga typ basketturnering i stan!? Jag somnade till lite av hunger men sen fick vi bord! Jag tog en mojito, den va lite för limeig utan tillräcklig sötma *dryckeskännaren* men det va gott ändå.
DSC_0664Helena lärde sig mitt fotande direkt och vände ölflaskan åt kamerans håll. *stolt*
DSC_0667Burrito + Tacos. Heaven var det.

Därefter drog vi till nån lokal där Helenas klass haft Slasque (alltså en svinig version av en sittning). Det var supersvinigt, enormt hög musik och vi var totalt överklädda. Vi hade kul ändå, men cyklade hem efter en stund och satt och snackade i soffan, delade musik med varandra och betade vidare på godispåsarna.

 

Örebro April 2015, Del 1

För en månad sedan var jag och hälsade på min fina vän Helena i Örebro där hon pluggar till läkare. Helena och jag har känt varandra sedan vi gick på dagis och rultade runt i tjocka overaller. Vi har inte haft så mycket tid och det har inte blivit av innan att åka dit (trots ganska kort och billig tågresa dit) men jag fick ett så himla bra välkomnande av staden, vädret och hennes sköna kurskamrater. Vi hade en så himla fin helg som jag kommer hålla i mitt minne länge.
DSC_0515_1När jag kom blev det direktfärd till Helenas lägenhet för att dumpa mina grejer och fixa oss lite fort. Vi var nämligen bjudna på tentatacos hos Helenas kompis och alla hennes vänner var där. På kvällen blev det fest i någon människas lägenhet och sen kåren. Läkarstudenterna hade haft en stor tenta samma dag jag kom och jag vet inte om jag någonsin sett folk festa så hårt innan. Jag lär mig en ny “läkardans”(?) och slinker före i kön på kåren. På cykelturen hem klockan 03 stannade vi på Max och köpte med oss mat hem. Fotade inget första kvällen, är så skraj att ha med kameran ut på fest, men här kommer massa bilder från lördagen!

DSC_0522_1

DSC_0534Vi sov tills vi vaknade, käkade stor frulle och begav oss ut på prommis. Målet var Naturens hus och naturreservatet ute vid Hjälmaren. Vi tog vägen genom parken och Helena visade mig Wadköping, som är en fiktiv stad i Hjalmar Bergmans berättelser. Tydligen är han från Örebro och staden är uppbyggd här. Det var nästan som ett litet skansen med fina hus och utställningar från olika århundraden. Bl.a. fanns en utställning med en skolsal från 1920 och 17-1800-talsmat. *Historieätarnavibbar*
DSC_0539*vill klä mig i 1700-talsstass*
DSC_0545
Skafferi
DSC_0549Mer 1700-talsstass + spinnrock
DSC_0559Kan det va en ALADÅB tro?? DSC_0565

DSC_0566

DSC_0580Sen promenerade vi vidare, förbi alla vackra hus och ut till ån. Solen sken för att kompensera för alla månaders frånvaro och jag blev både rödmosig och lite svettig.DSC_0586Vi gick förbi en 70-talsfeeling.

Nu blev detta jättelångt så resten blir i ett eller två andra inlägg!

Jag testar på att lägga upp bilder via flickr, undrar om ni ser några bilder över huvud taget!? Säg till om det ser knasigt ut!

Heart: Attack

DSC_0283_1_700Långärmad och croppad polo H&M, Byxor Dr. Denim Solitaire, Glajjer Boomerang Arko -C4.

DSC_0285_1_700Såhär kan man se ut en vanlig veckodag i början av april. Oj så trött man kan va. Jag borde säkert kolla upp det där, är stentrött helahela tiden…
Älskar den här tröjan så himla mycket, måste till H&M och köpa fler! Den är i ett ganska tunt material så man blir inte så varm + svettig som i alla fall jag kan bli av polotröjor. Dessutom är själva polokragen ganska liten, liksom några cm kant, inte flera decimeter tyg som man ska vika, så jag trivs jättebra i denna. Blev lite kallt om magen bara, hehe. Och byxorna LEVER jag i, SÅ sköna och trygga tycker jag, vill ha dem för alltid.

DSC_0305_1_700Nu ska jag skrapa ihop mina sista slantar CSN och köpa en himla kursbok för 600 spänn?! Orkar EJ. Sen ska jag köpa tågbiljett för att hälsa på Helena i Örebro nästa helg också! Det är jag värd, så det så! Hoppas ni får en fin helg, ingen aning om vad jag ska hitta på men tror jag ska passa på att städa balkongen så jag kan hänga lite där i solen!

Small memory

DSC_0340_2_700T-shirt H&M, Kjol H&M, Favvoskärpet hittat på ett par av mammas gamla ridbyxor, Lösa hårstrån på kjol och tröja courtesy of mitt huvud.

DSC_0341_1_700Såhär kan man se ut en långfredag med lång sovmorgon och hagel utanför fönstret. På eftermiddagen kom familjen hem hit och vi åkte till ICA allihopa och var högljudda och stormiga som vanligt. Vi handlade ingredienser till pizza och bakade 2 plåtar. Mysigt och gott, och fint att bara få hänga allihop utan att behöva käka massa påskmat, utan äta det man faktiskt gillar. Men påskmust och påskägg blev det ju!

DSC_0347_2_700Hittade mitt 35mm objektiv och knäppte på det på kameran, hade totalt glömt hur ljusa och fina bilder man får relativt enkelt med den. Jag har börjat försöka ta tag i årslöftet/målet att fota mer och “bättre” (diffust…) Bl.a har jag testat att fota i raw, har varit för lat innan för att sätta mig in i grejen, men hittade lite videos på youtube och lärde mig lite. Jag känner mest – varför har jag inte fotat i raw innan!?! 100% kontroll i bilden, dessutom gillar jag att redigera i Camera Raw mer än Photoshop. De två översta är fotade endast jpg och den nedre i raw, STOR skillnad i redigeringsprocessen.

Page 1 of 5