Warning: set_time_limit(): Cannot set max execution time limit due to system policy in /customers/e/e/8/julialvina.com/httpd.www/blog/wp-content/plugins/instagram-slider-widget/instaram_slider.php on line 23 Julia Alvina – Julia Alvina

Author: Julia Alvina (Page 1 of 9)

Reflections on 2015

I think it’s so weird how time changes everything. Time, hard freaking decision making and pushing yourself to do terrifying things.

A year ago I had just begun a course at Södertörn, a university in Stockholm. It wasn’t really what I wanted, but I needed something to do during spring and I could not bear to work a day longer at my job. What I mostly remember about the spring of 2015 is a whole heap of waiting. I scrolled back in my blog and on Instagram, and it made me remember. I barely slept, I was awake all night, tossing and turning, thinking about everything and wondering where the hell I would end up. I had so much anxiety and I was so stressed about everything.
How could I leave Stockholm? How could I leave my family and every one I loved? Didn’t I have it great in Stockholm? And also: How could I stay when the whole world is waiting? How could I give up on the dreams I had, just because I was happy where I was?
On one hand I tried convincing myself to be happy with what I had, and on the other I was screaming to myself to just do it, just go, just try. To get to know myself, to get to know the world, to have experiences while I am young. All along there wasn’t really an option of not doing it, I knew when I decided in August 2014 to apply, that if I got in, I was going to go.

In December 2014 I sent in my application for uni in Edinburgh, and all I did was wait. As soon as I got a notification on my phone, my heart started racing. If my email sounded, I almost fainted. Then I got an email saying I had been invited to send a portfolio to one of the universities, and when I had sent that off, there were more waiting. When I finally got my offer, I cried both happy and sad tears. It was such a weird mix of conflicting emotions, both in that moment and for the rest of the year.

DSC_1318_2

When I think about it now, 2015 was such a weird freaking year. I had a great summer, but most of it was so filled with change and hard decisions.

My other half of 2015, from September onward, was also so strange and hard. I moved to Edinburgh and was thrown in to one million new things at the same time. I barely had time to think about anything. I had great times getting to know new people and finding myself in a whole new situation in life. Living in halls, speaking english 100% all day every day, taking my studies seriously, taking care of only myself and having only myself to turn to when darkness came. In the end of October I became ill and was home from uni for about a month, and that was hard. It felt so good to come home in December, to my mom’s new house, where a room was waiting and love was all around me. I worked in an office and took it easy and realised lots of things, that I bring with me in to the new year.

I think about what I wrote for my 22nd birthday in December that I think encapsulates everything about 2015:

There isn’t a single day I don’t question or doubt if I am wasting my youth or throwing my future away.

You should do things that feel good. You have to challenge yourself in order to grow. When I do things, I always try to follow my gut instinct. It’s so easy to say stuff like that, but when it comes down to the actual decision making, things are rarely just black and white. Same goes for living with your decisions, even if I am happy here now also, there is always going to be things pulling me back to Stockholm, making it hard for me to be fully content here.

It’s so strange how I, for the longest time, thought I was done growing, how I was already myself, how my life was made. But I realise it every day now, I have barely even begun.

Comment

Loudons

Today I went to a lovely coffee place with my friend Betül. We had actually planned to go to The Elephant House Café (AKA birthplace of Harry Potter) but the weather was especially unfriendly today so we escaped the snowy rain and wind at the first possible opportunity. We have both been to Elephant House at other times, so it was okay, but apparently they have a lovely hot chocolate there. Oh well, some other day.DSC_1460I had a vegan chocolate cake and chai tea. The server was so happy when she served me the tea. “Good choice” she said as she put the kettle down, and proceeded to look at my cake with a smile and say “Oh, and the vegan cake?” (((: So cute.
DSC_1463
DSC_1446Here is my beautiful company. Betül and I are flatmates this year at the uni accommodation, I am so lucky to have her! She is super inspirational and fun to be around, such a kick-ass girl! She is currently working on her dissertation and finishing off her last year. Meanwhile I am having tv-show marathons and eating popcorn in my jammies. We spoke about photography, uni work and the differences from home (Germany and Sweden) and just had a generally cosy time as the world rained away outside the window.
DSC_1449
I am trying to convince her to start a blog, she is seriously so down to earth and is such a go-getter, but with all her achieving stuff I get that she doesn’t have time to start a blog. Hoping she will for next year though, as she will move back to Germany :( Isn’t it great to find people you just get along with so perfectly?
DSC_1453_2*Windy hair*
This was my first weekend off since I came back after christmas 3 weeks ago. I’ve been doing my student ambassador job and called around to people to answer a survey. It’s been a nice job, but it was nice just chilling today.
As you can see I wore my new fave T-shirt.
DSC_1440_2_flipNow I’m going back to Netflix with pineapple, popcorn and Turkish coffee.

Comment

My goals for 2016

Hello again, six months no see.

I have decided to write here in english. Mostly for my new friends in Edinburgh to understand, but also to practice my writing skills a bit. I kind of miss Swedish though, both talking it and writing. We will see if I 1) even stick to writing here regularly, 2) have anything to say and 3) enjoy doing it in English. I will write in Swedish from time to time I think.

Today I thought I’d kickstart the new year of my blog with my goals for this year. I think goals are great to have, and I think it’s important to call them goals and not resolutions.

Here are a few:

  • Read one book per month
  • Write in my Bullet Journal every day. (Post coming about this)
  • Practice my handwriting/lettering once per week
  • Sleep at least 7 hours per night
  • Write at least one blog post per week
  • Dare to learn + go in to the free weights section at the gym (This is by far the scariest one I have for this year…)
  • Continue transition in to Veganism.
  • Finish the novel + send it to a publisher

I have a few more I will keep to myself, but I like the way I have broken it down here. I like to set the bar pretty low because then I will feel super good when I do more than what I set out to do. I am trying to go easier on myself, and I think that will help me achieve more this year. I know that doesn’t make sense but I have always been so hard on myself that anything I do just ends up not being good enough, and I end up doing nothing instead. So this year I want to be productive but still always feel good about what I do.

This was just a small start to get going with this darned blog again. I do enjoy writing, but like I mentioned, I’ve set the bar too high in the past and ended up leaving it empty, so now I will just do and we will see where it ends up.

Comment

Graphic Design at Edinburgh Napier University

Jag kom på att jag inte skrivit något varken här eller på Instagram om mina höstplaner. De flesta som läser här känner nog mig privat/ har min Facebook så det kommer nog inte som någon nyhet, men jag tänkte att en liten förklaring kan va på sin plats, inför förändringen som kommer ske här inne (och i mitt liv).

Den 3e September tar jag en väska på 23 kg och flyger till Edinburgh, Skottland. Där börjar jag studera en Bachelor of Design på Edinburgh Napier University, Graphic Design mer specifikt. Jag kommer bo i en svindyr delad lägenhet med eget badrum det första året, ca 15 minuters promenad från skolan.


I realised I had not written anything here or on Instagram on my autumn plans. Most people who read this know me privately/ have me on Facebook so it probably will not come as any news, but I thought a little explanation may be right in its place, about the change here (and my life).

On 3rd September, I will take a bag of 23 kg and fly to Edinburgh, Scotland. I will start studying a Bachelor of Design at Edinburgh Napier University, Graphic Design more specifically. I will stay in an expensive shared flat with my own bathroom in the first year, about 15 minutes walk from the uni.

 

DSC_0059_1_700

Jag har haft drömmar och tankar att flytta till UK och plugga under många år och var i Brighton en sväng efter studenten. Sedan jag hälsade på min fina vän Lotta i Edinburgh 2012 har jag drömt lite hemligt om att plugga där. Jag bestämde att skjuta lite på det och jobba, skriva, ta körkort och etablera lite liv och välmående i Sverige efter mina tumultartade och stressiga gymnasieår. Jag flyttade hemifrån och gjort alla de grejerna jag tänkt och vuxit så otroligt mycket på dessa 3 år, varit lycklig, hämtat lugn och styrka att orka igen.


I have had dreams and thoughts about moving to the UK and studying for many years and was in Brighton for a while after graduation. Then I visited my best friend Lotta in Edinburgh in 2012, and I loved it there. I decided to wait a little on that and work, write, take my driver’s license and establish a bit of life and well-being in Sweden after my tumultuous and stressful high school years. I moved away from home and did all the stuff I had thought and I have grown so much in these three years, been happy, collected peace and strength to get out there again.

DSC_0074_1_700

Jag är 21, ska bli 22. De flesta kommer nog vara mycket yngre än mig. Men helt ärligt så spelar det verkligen ingen roll, för jag vet att detta är så rätt för mig och allt blev precis som det skulle. Jag vet att hade jag börjat då, vid 18, hade jag slutat redan, gått in i väggen eller bara gett upp. Jag hade inte orkat. Jag behövde min tid att bara få vara och att hitta vad det är jag verkligen vill plugga.
Jag är fortfarande rädd för att börja plugga igen, minnena från min tidigare skolgång spökar, men jag vet att jag är redo nu, att det är detta jag vill. Och visar det sig sedan att det känns fel eller att utbildningen inte lever upp till mina förväntningar så är det inte svårare än att lägga av och göra något annat.

Det finns så mycket grejer att vara skräckslagen inför. Förra sommaren vågade jag knappt ens tänka på det, men blev peptalkad att söka åtminstone och det är ju inte svårare än så. Ett litet steg i taget, översatta betyg, personliga brev, portfolios, intervjuer var ju inte så jäkla farligt när det väl gjordes, men att se på det innan så känns det som en enorm och oöverkomlig process. Nu har jag precis fått första mailet om introveckan och får magknip av nervositet och pepp.

Jag flyttar härifrån. Ska plugga något askul i 4 år. Ska träffa nya människor och få nya vänner. Jag tar drömmen och livet till nästa nivå.

Jävlar, vad grymt det känns att göra saker man är livrädd för.

8225345938_0dc4b421fc_oPic by Hilda 

I’m 21, going to be 22. Most people will probably be much younger than me. But quite honestly, it does not matter really, because I know that this is so right for me and everything is just as it should be. I know that had I started then, at 18, I would have quit already, stressed myself out and dropped out.
I’m still afraid to start studying again, memories from my previous school years haunt me, but I know I’m ready now, this is what I want. And if it turns out that it feels wrong or that the course doesn’t live up to my expectations, it’s not harder than quitting and doing something else. 

There are so much things to be terrified for in life. Last summer I hardly even dared think about this, but was pep-talked in to at least applying, and it’s as simple as that. One small step at a time, translated grades, cover letters, portfolios and interviews were not so hard or scary once it was done, but looking at it before felt like a huge and impossible mountain to climb.

I am moving away. I’m going to study something amazing for 4 years. I will meet new people and make new friends. I take the dream and my life to the next level.

Holy shit, how great it feels to do terrifying things.

Comment

Solnedgång, ukulele och bästa vänner

Just nu är jag hemma på kortvisit från skärgården, trodde det skulle va regn och kallt och packade bara för 3 dagar, men blev kvar en massa mer, så nu är jag hemma för snabbtvätt av alla grejer och lite återhämtning innan jag drar ut igen. Nu när jag är hemma samt har INTERNET kan jag ju passa på att visa vad jag hade för mig en kväll för ca en vecka sedan.DSC_0873Jag hängde med mina finisar Lotta och Lina. Lotta hade med sig sin ukulele vi inte hade någon aning om att hon spelade, men det visade sig att hon suttit inne i snöstormar och övat hela förra året när hon pluggade i Kanada. Kände genast att jag också vill kunna detta, samt ett sprängande dåligt samvete för min fina gitarr som bara står här hemma.
DSC_0929Lina lajvar trubadurDSC_0884Vi hade köpt med oss Sushi och åkt iväg till Kaananbadet. Vi körde dit i Linas föräldrars Volvo och blastade radiomusik som Love me like you do och Waves och sittdansade i våra säten.DSC_0908Spelar kanske Stairway to heaven här? Eller Melissa Horn? Hjärtekross hela kvällen. Satt uppe på fina höjden och såg solnedgången, tittade på när barn och några vuxna badade, fiskmåsarna stämde upp i körsång, en motorbåt i fjärran, var i nuet.
DSC_0936Vi pratade mest om USA, höga byggnader, distansförhållanden och separationsångest.
DSC_0918Jag kan inte undgå att ständigt känna att tiden bara rinner iväg. Försöker att vara så nuvarande det går, att känna i hela kroppen att jag är 21 och imorgon är jag äldre och på en annan plats och med andra människor och bara låta mig själv sitta på ett höjd på en filt och bli bländad av solen tills den går ner, lyssna på Lottas lugnande stämma, Linas klingande skratt, skriksjunga whatareyouwaitingfor med mina lungors fulla kraft ut genom ett öppet bilfönster och låta intrycken och ljuden ta över mig och låta känslorna rusa och inte rymma iväg i tanken.
(MVH constant cry baby pga lämnar allt och alla om mindre än två månader.)

Intryck av San Francisco

DSC_0993
DSC_0996
DSC_0980Vi gick av i Embarcadero, första stationen i SF, och möttes av enorma och lite skräckinjagande skyskrapor. Här finns både financial district och en massa hamnar om man fortsätter åt motsatt håll.
DSC_0975
DSC_1005Vi var svinhungriga vid detta laget.
DSC_1002Vi slog till på det omtalade Chipotle. Vi älskade det! Sojakött+fajitagrönsaker, guacamole, salsa, ost, gräddfil, sallad, majs i en enorm himla rulle. Yes please. Personalen på detta ställe verkade lite oruttade då de fick vika om våra burritos ca 3 gånger pga brödet sprack, för att sedan behöva ropa på chefen som kom och styrde upp det hela.
DSC_1008
DSC_1018Efteråt gick vi Market Street ned och samlade på oss intryck.
DSC_1020
DSC_1027
DSC_1030
DSC_1043Längst hela Market Street vajade prideflaggorna <3 Sedan drog vi oss till bion och såg Entourage-filmen som var efterlängtad då vi följt serien länge. Säga vad man vill om “såna sorters filmer” osv, men det var fint att få besöka den världen igen efter de slutat göra serien.

Generellt är det supermycket hemlösa i San Francisco och första intrycket var ganska överväldigande. Självklart förstår man ju att en stad som San Francisco är stor och varierad, men jag blev ganska chockad av de höga byggnaderna, bilarna, turisterna mm. Detta såklart för att vi hängde på huvudgatan och där omkring just denna dag. När vi skulle tillbaka till lägenheten var det mörkt och läskigt för oss jetlaggade Stockholmare. Det var ändå väldigt stora kontraster att komma från en lugn gata i Solna till en så enorm stad.

Nästa gång visar jag finaste husen i världen + parkhäng.

Follow

Oakland + Lake Merritt

Vi hyr en lägenhet i Oakland via Airbnb. Orsaken till att vi hyr här är att det är svindyrt i SF (ca 3 gånger mer än vad vi betalar här) Vi bor i ett jättefint område med en stor sjö, fina butiker och restauranger, biograf, farmers market och massa annat.

Bortsett från att det första dagen var en skottlossning här och en person dog (polis vs en person och personen dog) så är det ett lugnt område. Från lägenheten till tunnelbanan tar det ca 25 minuter att promenera, men det är en mysig väg längst sjön. Tunnelbanan tar 20 minuter och kostar mellan 3 och 4 dollar ≈ 25-30 kr i nuvarande kurs. Åker man mycket, som vi, så skaffar man ett Clipper-card, som fungerar som Stockholms Accesskort, man laddar på pengar och så dras det av en summa för varje sträcka man åker.

Jag tänkte att jag visar lite bilder från området. Jag kan verkligen rekommendera att bo här om ni ska till SF, men gör er research och boka i god tid, vi sparade många tusenlappar på att boka ett halvår innan.

DSC_0820Precis utanför lägenheten
DSC_0824
DSC_0825
DSC_0827Busiga buskar
DSC_0835
DSC_0837
DSC_0843Farmers market
DSC_0851
DSC_0869Grand Ave med restauranger, butiker, bio och laundromat.
DSC_0883Nyhetspådrag och en miljard polisbilar första dagen.
DSC_0893Göttig frulle på Perch
DSC_0899
DSC_0926Lake Merritt
DSC_0948Träffade på en glad en!
DSC_0952

 

Det var lite bilder från första dan och första intrycket av själva området. Det har bara blivit bättre och finare ju längre vi hänger här. Igår låg vi i gräset i solen och ett gäng akrobater övade att gå på lina, stå på händer och massa annat sånt skojigt runt omkring oss, väldigt idylliskt. Vi har hittat massa god mat och små pärlor som jag också ska skriva om, men det tar ju lite tid, jag är ju på världens bästa semester!

 

San Francisco 2015, dag 1

Halloj, vilket himla resande vi varit med om! Igår kl 13 skulle flyget gå från Arlanda. Vi fick skjuts av mamma och var på plats i mycket god tid. Vi hade en sån himla lång resväg framför oss men var så peppade ändå!

I självcheckinen fick vi första hjärtat i halsgropen, Kevin hade inte samma namn i passet som på biljetten?! Hur som helst gick vi till inchecksdisken istället och de nämnde inte ens det, så det var nog okej.

När vi väl var på planet lämnade vi inte startbanan förrän 2h senare…

Japp nåt med vingen!? Dessutom hade vi 14 TON lax med på flyget också som skapade massa problem. Efter en mindre panikattack i starten (LJUDEN!?!) var vi uppe och flög i en herrans massa timmar över ishav och liknande.

Resan tog 10 timmar och vi flög med Norwegian. Det var bekvämt och vi hade gott om underhållning hela vägen. När vi landat och kommit ur alla köer och säkerhetskontroller tog vi BART (tunnelbanan i Bay Area) till lägenheten vi har hyrt. Av någon anledning så hamnade vi på fel tåg och märkte det i sista sekunden, stationen innan långa bron över till SF. Vi bor i en lägenhet via AirBnb i Oakland vid Lake Merritt. Området här är jättefint med mycket butiker och Lake Merritt verkar så himla mysigt. Lägenheten är lite konstig och hade massa grejer kvar efter förra besökaren, men det blir bra, tror jag. Det känns bättre när vi har sovit ut (fast vi vaknade 06:00 och inte kunde somna om) och tagit en dusch.
När vi kom så var vi dödströtta och hungriga. Klockan var 8 på morgonen i Sverige när vi väl kom i säng. Vi käkade indisk mat på en liten restaurang. Det var gott men SVINSTARKT :(

Bilder av Kevin och mig.

 

Örebro, April 2015, Del 2.

Här kommer lite fortsättning på min Örebrovistelse, fortfarande Lördag. DSC_0590Solen sken vidare och vi satte oss ute. Helena tog en kola och lingonkaka om jag inte minns fel, och jag en skagenmacka. Jag har faktiskt (tyvärr) börjat äta fisk och skaldjur allt oftare, så får nog kalla mig pescetarian i fortsättningen.
DSC_0594

DSC_0598Så himla fina brickor!DSC_0603Efter en stund stängde de och började piffa för bröllopsfest så vi fick snällt gå. Det hade ändå börjat blåsa upp och bli kallt, men vi tog en tur ner och tittade på vattnet och Helena pekade på var hon brukar köra Mountainbike! (Så coolt?!)
DSC_0613Blåsigt indeed.
DSC_0645
Vi tog sedan benen hemåt och köpte varsin godispåse och lite frukostmat på Ica. Vi piffade upp oss, spelade musik och åt godis innan vi drog till en Mexikansk restaurang vid namn Pacos. DSC_0655Vi fick vänta lite pga typ basketturnering i stan!? Jag somnade till lite av hunger men sen fick vi bord! Jag tog en mojito, den va lite för limeig utan tillräcklig sötma *dryckeskännaren* men det va gott ändå.
DSC_0664Helena lärde sig mitt fotande direkt och vände ölflaskan åt kamerans håll. *stolt*
DSC_0667Burrito + Tacos. Heaven var det.

Därefter drog vi till nån lokal där Helenas klass haft Slasque (alltså en svinig version av en sittning). Det var supersvinigt, enormt hög musik och vi var totalt överklädda. Vi hade kul ändå, men cyklade hem efter en stund och satt och snackade i soffan, delade musik med varandra och betade vidare på godispåsarna.

 

Örebro April 2015, Del 1

För en månad sedan var jag och hälsade på min fina vän Helena i Örebro där hon pluggar till läkare. Helena och jag har känt varandra sedan vi gick på dagis och rultade runt i tjocka overaller. Vi har inte haft så mycket tid och det har inte blivit av innan att åka dit (trots ganska kort och billig tågresa dit) men jag fick ett så himla bra välkomnande av staden, vädret och hennes sköna kurskamrater. Vi hade en så himla fin helg som jag kommer hålla i mitt minne länge.
DSC_0515_1När jag kom blev det direktfärd till Helenas lägenhet för att dumpa mina grejer och fixa oss lite fort. Vi var nämligen bjudna på tentatacos hos Helenas kompis och alla hennes vänner var där. På kvällen blev det fest i någon människas lägenhet och sen kåren. Läkarstudenterna hade haft en stor tenta samma dag jag kom och jag vet inte om jag någonsin sett folk festa så hårt innan. Jag lär mig en ny “läkardans”(?) och slinker före i kön på kåren. På cykelturen hem klockan 03 stannade vi på Max och köpte med oss mat hem. Fotade inget första kvällen, är så skraj att ha med kameran ut på fest, men här kommer massa bilder från lördagen!

DSC_0522_1

DSC_0534Vi sov tills vi vaknade, käkade stor frulle och begav oss ut på prommis. Målet var Naturens hus och naturreservatet ute vid Hjälmaren. Vi tog vägen genom parken och Helena visade mig Wadköping, som är en fiktiv stad i Hjalmar Bergmans berättelser. Tydligen är han från Örebro och staden är uppbyggd här. Det var nästan som ett litet skansen med fina hus och utställningar från olika århundraden. Bl.a. fanns en utställning med en skolsal från 1920 och 17-1800-talsmat. *Historieätarnavibbar*
DSC_0539*vill klä mig i 1700-talsstass*
DSC_0545
Skafferi
DSC_0549Mer 1700-talsstass + spinnrock
DSC_0559Kan det va en ALADÅB tro?? DSC_0565

DSC_0566

DSC_0580Sen promenerade vi vidare, förbi alla vackra hus och ut till ån. Solen sken för att kompensera för alla månaders frånvaro och jag blev både rödmosig och lite svettig.DSC_0586Vi gick förbi en 70-talsfeeling.

Nu blev detta jättelångt så resten blir i ett eller två andra inlägg!

Jag testar på att lägga upp bilder via flickr, undrar om ni ser några bilder över huvud taget!? Säg till om det ser knasigt ut!

Page 1 of 9