Just nu är jag hemma på kortvisit från skärgården, trodde det skulle va regn och kallt och packade bara för 3 dagar, men blev kvar en massa mer, så nu är jag hemma för snabbtvätt av alla grejer och lite återhämtning innan jag drar ut igen. Nu när jag är hemma samt har INTERNET kan jag ju passa på att visa vad jag hade för mig en kväll för ca en vecka sedan.Jag hängde med mina finisar Lotta och Lina. Lotta hade med sig sin ukulele vi inte hade någon aning om att hon spelade, men det visade sig att hon suttit inne i snöstormar och övat hela förra året när hon pluggade i Kanada. Kände genast att jag också vill kunna detta, samt ett sprängande dåligt samvete för min fina gitarr som bara står här hemma.
Lina lajvar trubadurVi hade köpt med oss Sushi och åkt iväg till Kaananbadet. Vi körde dit i Linas föräldrars Volvo och blastade radiomusik som Love me like you do och Waves och sittdansade i våra säten.Spelar kanske Stairway to heaven här? Eller Melissa Horn? Hjärtekross hela kvällen. Satt uppe på fina höjden och såg solnedgången, tittade på när barn och några vuxna badade, fiskmåsarna stämde upp i körsång, en motorbåt i fjärran, var i nuet.
Vi pratade mest om USA, höga byggnader, distansförhållanden och separationsångest.
Jag kan inte undgå att ständigt känna att tiden bara rinner iväg. Försöker att vara så nuvarande det går, att känna i hela kroppen att jag är 21 och imorgon är jag äldre och på en annan plats och med andra människor och bara låta mig själv sitta på ett höjd på en filt och bli bländad av solen tills den går ner, lyssna på Lottas lugnande stämma, Linas klingande skratt, skriksjunga whatareyouwaitingfor med mina lungors fulla kraft ut genom ett öppet bilfönster och låta intrycken och ljuden ta över mig och låta känslorna rusa och inte rymma iväg i tanken.
(MVH constant cry baby pga lämnar allt och alla om mindre än två månader.)