Warning: set_time_limit(): Cannot set max execution time limit due to system policy in /customers/e/e/8/julialvina.com/httpd.www/blog/wp-content/plugins/instagram-slider-widget/instaram_slider.php on line 23 July 2015 – Julia Alvina

Month: July 2015

Graphic Design at Edinburgh Napier University

Jag kom på att jag inte skrivit något varken här eller på Instagram om mina höstplaner. De flesta som läser här känner nog mig privat/ har min Facebook så det kommer nog inte som någon nyhet, men jag tänkte att en liten förklaring kan va på sin plats, inför förändringen som kommer ske här inne (och i mitt liv).

Den 3e September tar jag en väska på 23 kg och flyger till Edinburgh, Skottland. Där börjar jag studera en Bachelor of Design på Edinburgh Napier University, Graphic Design mer specifikt. Jag kommer bo i en svindyr delad lägenhet med eget badrum det första året, ca 15 minuters promenad från skolan.


I realised I had not written anything here or on Instagram on my autumn plans. Most people who read this know me privately/ have me on Facebook so it probably will not come as any news, but I thought a little explanation may be right in its place, about the change here (and my life).

On 3rd September, I will take a bag of 23 kg and fly to Edinburgh, Scotland. I will start studying a Bachelor of Design at Edinburgh Napier University, Graphic Design more specifically. I will stay in an expensive shared flat with my own bathroom in the first year, about 15 minutes walk from the uni.

 

DSC_0059_1_700

Jag har haft drömmar och tankar att flytta till UK och plugga under många år och var i Brighton en sväng efter studenten. Sedan jag hälsade på min fina vän Lotta i Edinburgh 2012 har jag drömt lite hemligt om att plugga där. Jag bestämde att skjuta lite på det och jobba, skriva, ta körkort och etablera lite liv och välmående i Sverige efter mina tumultartade och stressiga gymnasieår. Jag flyttade hemifrån och gjort alla de grejerna jag tänkt och vuxit så otroligt mycket på dessa 3 år, varit lycklig, hämtat lugn och styrka att orka igen.


I have had dreams and thoughts about moving to the UK and studying for many years and was in Brighton for a while after graduation. Then I visited my best friend Lotta in Edinburgh in 2012, and I loved it there. I decided to wait a little on that and work, write, take my driver’s license and establish a bit of life and well-being in Sweden after my tumultuous and stressful high school years. I moved away from home and did all the stuff I had thought and I have grown so much in these three years, been happy, collected peace and strength to get out there again.

DSC_0074_1_700

Jag är 21, ska bli 22. De flesta kommer nog vara mycket yngre än mig. Men helt ärligt så spelar det verkligen ingen roll, för jag vet att detta är så rätt för mig och allt blev precis som det skulle. Jag vet att hade jag börjat då, vid 18, hade jag slutat redan, gått in i väggen eller bara gett upp. Jag hade inte orkat. Jag behövde min tid att bara få vara och att hitta vad det är jag verkligen vill plugga.
Jag är fortfarande rädd för att börja plugga igen, minnena från min tidigare skolgång spökar, men jag vet att jag är redo nu, att det är detta jag vill. Och visar det sig sedan att det känns fel eller att utbildningen inte lever upp till mina förväntningar så är det inte svårare än att lägga av och göra något annat.

Det finns så mycket grejer att vara skräckslagen inför. Förra sommaren vågade jag knappt ens tänka på det, men blev peptalkad att söka åtminstone och det är ju inte svårare än så. Ett litet steg i taget, översatta betyg, personliga brev, portfolios, intervjuer var ju inte så jäkla farligt när det väl gjordes, men att se på det innan så känns det som en enorm och oöverkomlig process. Nu har jag precis fått första mailet om introveckan och får magknip av nervositet och pepp.

Jag flyttar härifrån. Ska plugga något askul i 4 år. Ska träffa nya människor och få nya vänner. Jag tar drömmen och livet till nästa nivå.

Jävlar, vad grymt det känns att göra saker man är livrädd för.

8225345938_0dc4b421fc_oPic by Hilda 

I’m 21, going to be 22. Most people will probably be much younger than me. But quite honestly, it does not matter really, because I know that this is so right for me and everything is just as it should be. I know that had I started then, at 18, I would have quit already, stressed myself out and dropped out.
I’m still afraid to start studying again, memories from my previous school years haunt me, but I know I’m ready now, this is what I want. And if it turns out that it feels wrong or that the course doesn’t live up to my expectations, it’s not harder than quitting and doing something else. 

There are so much things to be terrified for in life. Last summer I hardly even dared think about this, but was pep-talked in to at least applying, and it’s as simple as that. One small step at a time, translated grades, cover letters, portfolios and interviews were not so hard or scary once it was done, but looking at it before felt like a huge and impossible mountain to climb.

I am moving away. I’m going to study something amazing for 4 years. I will meet new people and make new friends. I take the dream and my life to the next level.

Holy shit, how great it feels to do terrifying things.

Comment

Solnedgång, ukulele och bästa vänner

Just nu är jag hemma på kortvisit från skärgården, trodde det skulle va regn och kallt och packade bara för 3 dagar, men blev kvar en massa mer, så nu är jag hemma för snabbtvätt av alla grejer och lite återhämtning innan jag drar ut igen. Nu när jag är hemma samt har INTERNET kan jag ju passa på att visa vad jag hade för mig en kväll för ca en vecka sedan.DSC_0873Jag hängde med mina finisar Lotta och Lina. Lotta hade med sig sin ukulele vi inte hade någon aning om att hon spelade, men det visade sig att hon suttit inne i snöstormar och övat hela förra året när hon pluggade i Kanada. Kände genast att jag också vill kunna detta, samt ett sprängande dåligt samvete för min fina gitarr som bara står här hemma.
DSC_0929Lina lajvar trubadurDSC_0884Vi hade köpt med oss Sushi och åkt iväg till Kaananbadet. Vi körde dit i Linas föräldrars Volvo och blastade radiomusik som Love me like you do och Waves och sittdansade i våra säten.DSC_0908Spelar kanske Stairway to heaven här? Eller Melissa Horn? Hjärtekross hela kvällen. Satt uppe på fina höjden och såg solnedgången, tittade på när barn och några vuxna badade, fiskmåsarna stämde upp i körsång, en motorbåt i fjärran, var i nuet.
DSC_0936Vi pratade mest om USA, höga byggnader, distansförhållanden och separationsångest.
DSC_0918Jag kan inte undgå att ständigt känna att tiden bara rinner iväg. Försöker att vara så nuvarande det går, att känna i hela kroppen att jag är 21 och imorgon är jag äldre och på en annan plats och med andra människor och bara låta mig själv sitta på ett höjd på en filt och bli bländad av solen tills den går ner, lyssna på Lottas lugnande stämma, Linas klingande skratt, skriksjunga whatareyouwaitingfor med mina lungors fulla kraft ut genom ett öppet bilfönster och låta intrycken och ljuden ta över mig och låta känslorna rusa och inte rymma iväg i tanken.
(MVH constant cry baby pga lämnar allt och alla om mindre än två månader.)

Intryck av San Francisco

DSC_0993
DSC_0996
DSC_0980Vi gick av i Embarcadero, första stationen i SF, och möttes av enorma och lite skräckinjagande skyskrapor. Här finns både financial district och en massa hamnar om man fortsätter åt motsatt håll.
DSC_0975
DSC_1005Vi var svinhungriga vid detta laget.
DSC_1002Vi slog till på det omtalade Chipotle. Vi älskade det! Sojakött+fajitagrönsaker, guacamole, salsa, ost, gräddfil, sallad, majs i en enorm himla rulle. Yes please. Personalen på detta ställe verkade lite oruttade då de fick vika om våra burritos ca 3 gånger pga brödet sprack, för att sedan behöva ropa på chefen som kom och styrde upp det hela.
DSC_1008
DSC_1018Efteråt gick vi Market Street ned och samlade på oss intryck.
DSC_1020
DSC_1027
DSC_1030
DSC_1043Längst hela Market Street vajade prideflaggorna <3 Sedan drog vi oss till bion och såg Entourage-filmen som var efterlängtad då vi följt serien länge. Säga vad man vill om “såna sorters filmer” osv, men det var fint att få besöka den världen igen efter de slutat göra serien.

Generellt är det supermycket hemlösa i San Francisco och första intrycket var ganska överväldigande. Självklart förstår man ju att en stad som San Francisco är stor och varierad, men jag blev ganska chockad av de höga byggnaderna, bilarna, turisterna mm. Detta såklart för att vi hängde på huvudgatan och där omkring just denna dag. När vi skulle tillbaka till lägenheten var det mörkt och läskigt för oss jetlaggade Stockholmare. Det var ändå väldigt stora kontraster att komma från en lugn gata i Solna till en så enorm stad.

Nästa gång visar jag finaste husen i världen + parkhäng.

Follow