Just nu är jag hemma på kortvisit från skärgården, trodde det skulle va regn och kallt och packade bara för 3 dagar, men blev kvar en massa mer, så nu är jag hemma för snabbtvätt av alla grejer och lite återhämtning innan jag drar ut igen. Nu när jag är hemma samt har INTERNET kan jag ju passa på att visa vad jag hade för mig en kväll för ca en vecka sedan.
Jag hängde med mina finisar Lotta och Lina. Lotta hade med sig sin ukulele vi inte hade någon aning om att hon spelade, men det visade sig att hon suttit inne i snöstormar och övat hela förra året när hon pluggade i Kanada. Kände genast att jag också vill kunna detta, samt ett sprängande dåligt samvete för min fina gitarr som bara står här hemma.
Lina lajvar trubadur
Vi hade köpt med oss Sushi och åkt iväg till Kaananbadet. Vi körde dit i Linas föräldrars Volvo och blastade radiomusik som Love me like you do och Waves och sittdansade i våra säten.
Spelar kanske Stairway to heaven här? Eller Melissa Horn? Hjärtekross hela kvällen. Satt uppe på fina höjden och såg solnedgången, tittade på när barn och några vuxna badade, fiskmåsarna stämde upp i körsång, en motorbåt i fjärran, var i nuet.
Vi pratade mest om USA, höga byggnader, distansförhållanden och separationsångest.
Jag kan inte undgå att ständigt känna att tiden bara rinner iväg. Försöker att vara så nuvarande det går, att känna i hela kroppen att jag är 21 och imorgon är jag äldre och på en annan plats och med andra människor och bara låta mig själv sitta på ett höjd på en filt och bli bländad av solen tills den går ner, lyssna på Lottas lugnande stämma, Linas klingande skratt, skriksjunga whatareyouwaitingfor med mina lungors fulla kraft ut genom ett öppet bilfönster och låta intrycken och ljuden ta över mig och låta känslorna rusa och inte rymma iväg i tanken.
(MVH constant cry baby pga lämnar allt och alla om mindre än två månader.)
Month: July 2015
Vi gick av i Embarcadero, första stationen i SF, och möttes av enorma och lite skräckinjagande skyskrapor. Här finns både financial district och en massa hamnar om man fortsätter åt motsatt håll.
Vi var svinhungriga vid detta laget.
Vi slog till på det omtalade Chipotle. Vi älskade det! Sojakött+fajitagrönsaker, guacamole, salsa, ost, gräddfil, sallad, majs i en enorm himla rulle. Yes please. Personalen på detta ställe verkade lite oruttade då de fick vika om våra burritos ca 3 gånger pga brödet sprack, för att sedan behöva ropa på chefen som kom och styrde upp det hela.
Efteråt gick vi Market Street ned och samlade på oss intryck.
Längst hela Market Street vajade prideflaggorna <3 Sedan drog vi oss till bion och såg Entourage-filmen som var efterlängtad då vi följt serien länge. Säga vad man vill om “såna sorters filmer” osv, men det var fint att få besöka den världen igen efter de slutat göra serien.
Generellt är det supermycket hemlösa i San Francisco och första intrycket var ganska överväldigande. Självklart förstår man ju att en stad som San Francisco är stor och varierad, men jag blev ganska chockad av de höga byggnaderna, bilarna, turisterna mm. Detta såklart för att vi hängde på huvudgatan och där omkring just denna dag. När vi skulle tillbaka till lägenheten var det mörkt och läskigt för oss jetlaggade Stockholmare. Det var ändå väldigt stora kontraster att komma från en lugn gata i Solna till en så enorm stad.
Nästa gång visar jag finaste husen i världen + parkhäng.