Missar sommaren 2013.
Är instängd. Springer och tiden flyger och jag kommer inte ut.
Måste stanna. Har inget val.
Snart. Någon gång, tänker jag. Snart kommer jag ut.
Men snart är sommaren över och snart är hösten här. 
Snart kommer vara nu och snart kommer jag inte göra det jag tänkte och ville och.
Det är så lång tid kvar av allt.
Men jag har så bråttom. Vill börja nu.
Vill inte slösa. På tid och liv och energi. 
Måste vara värt allting jag gör. 
Men kanske måste jag bara hitta värdet i allt jag gör hela tiden.
Att jag aldrig någonsin faktiskt går på tomgång. 
Men jag ville ju börja nu. 
Med det som faktiskt är av riktigt värde.