Ljuden av en stad. En trevlig förort och jag går på gatan längst fotbollsplanen, förbi skolan, brandstationen och villorna från tunnelbanan hem.
Det duggar lätt, luktar sommar, som jord på asfalten och barnen som uppspelt ropar efter varandra, deras röster känns i vinden. Jag stannar upp och blundar. Fåglarna. De sjunger en visa om något förlorat som nu återföds.
Jag står, blundar. Ljuden blandas till en euforisk melodi och jag måste le. 
Vilket fån på gatan. Vattenskadad anteckning i telefonen och när jag öppnar porten hemma är håret dränkt i hopp om sommaren och kontot med fågelsång och stilla ljud av pågående liv påbörjat.