Att räkna med något. För att det sedan ska falla.
Att planera, drömma och hoppas att
nu förfan
så ska jag ju få göra det jag tycker om allra mest
Att få sitta
ta sin tid
i ett helt år
och bara
SKRIVA
och skriva och skriva och skriva

Men så räcker man inte till. 
Det gick andra före

Och man sitter
med gömda dokument
fyllda med drömmar
och det känns som allt faller.
Fastän jag vet att det går ändå
Så hade det varit så skönt
att bara få skapa
och göra det allra finaste
I ett helt år utan att störas av någonting alls.
 
Att hamna som reserv
Besvikelsen då man för första gången i sitt liv
trodde på sig själv 
och tänkte att
klart som fan att jag kommer in
det finns ändå inga alternativ

Och nu sitter jag här 
krossade planer. 

 
Men för allt i världen
utan krossade drömmar.