Om att vara vilse men på väg.

Det är som känslan när man åker genom en europeisk småstad om natten
allt borde ju kännas så vackert
men det börjar göra ont
det börjar skava
man vet inte längre var man hör hemma
Man är helt ensam i världen
saker påbörjas och avslutas
försvinner in i minnets vakuum
Och ingen kommer, någonsin, någonstans att förstå mig.
(Ur arkivet)

Previous

OLARSGÅRDEN

Next

Somewhere too far for us to find

2 Comments

  1. Debbie

    Ååååååhhh du skriver så fint

Leave a Reply to Julia Alvina Cancel reply