Warning: set_time_limit(): Cannot set max execution time limit due to system policy in /customers/e/e/8/julialvina.com/httpd.www/blog/wp-content/plugins/instagram-slider-widget/instaram_slider.php on line 23 October 2013 – Julia Alvina

Month: October 2013 (Page 1 of 2)

The end is not near, it’s here

Där stod de, främlingar hand i hand, ansikten upp mot den blödande skyn. Och när himlen öppnade sig och blottade det eviga ljuset de för alltid skulle bländas av bröt de ut i skratt. Och sedan slog klockan sitt sista slag och alla visare stannade på 19:07 och de skulle vara frusna precis så, leende inför döden. Och tillsammans gav de efter och krossades till det fina pulver som återigen gjorde dem till stjärnor till andra planeter och någonstans där visste de alla att de slutligen nått sitt ytterliga syfte i universum. 
 
 

Lost in the city of angels

 
Imorgon bär det av till finaste Sälen, ska bli så kul och härligt! Dessa dagar har mest gått åt till långa sovmorgnar, bloggdesign, och soppkok. Lugnt och vilsamt (och sjukt förvirrande med css/html och skit) men vill verkligen komma iväg och ut nu. Kommer bli lite vandringar på fjället, våffelstuga, tacokväll hemma i stugan, bowling, äventyrsbad och spa och kel med vovvar. Kameran åker med så förhoppningsvis kommer en massa bilder upp här sen.
 

Till slut en dag tittade han upp

 
 
Hälsa på hos konstiga ambassader och kliva in genom grindar med övervakningskamera. 
Har så tur som är medborgare, papper och nummer. Allt på det klara. 
Blir så arg för de människor som inte får leva här. För de som blir nekade allt och hemskickade, blir skrattade i ansiktet. Blir så arg på myndigheter och maktmissbruk och folk som utnyttjar systemet. 
Är så glad att vi nu kan leva lugna liv, så som vi fått i så många månader, men minns så väl när vi var där sist. När vi var överallt då i vintras. Deras nedlåtande tonfall och skeptiska blickar. 
De sade där mellan raderna
Inte ens en månad till kommer du få stanna. Inte ens till våren.
Höst och vi är fortfarande här, lagligt och ständigt kämpande mot strömmen.
 

Vill förtvivlat gärna att det inte skall sluta här

 
 
 
 
 
Har inlett min fina höstlovsvecka med sovmorgon efter jobbig helg, pizza hut-buffé, djurgårdspromenad, ambassadbesök, spårvagnsåkande, ögontindrande och lite öronviftande.
Svimmar över alla vackra byggnader och den fina arkitekturen i min fina hemstad. Älskar färgerna men sörjer över att de numera mest bara täcker marken. Irriterar mig på den öppna bröstfickan på alla bilder på mig från idag. Rycker på axlarna och längtar till fler underbara dagar denna vecka. 
 

I’m right here

 
 
 
 
 
Några bilder från veckan i vår kära lägenhet. Här blandar vi mina “gamla” flickrumssaker med tunnelbanesnodda posters, Kevin-designade tavlor, utlandsköpta solhattar, egenklippta vimplar, ärvda och skänta pianon och bord och ommålade loppismöbler. Här trivs vi. <3

En lista i brist på annat.

Vilken dag är det idag?
23 oktober! Onsdag, mjölkig himmel, kvalmig luft, gick och lade mig med tungt hjärta men vaknade och bestämde att det inte skulle vara så längre. 

Om du var en emoji vilken skulle du vara då?

 
Typ denna. <3
 

Vad ska du göra ikväll?
Har hitills kokat ihop lite Crema Catalana, städat lägenheten, sorterat mina skor, börjat kolla på en knasig film men somnat, gjort pizzadeg, bakat ut. Återstår att äta och antagligen se på mer film. (vi har sena middagar i denna familj, japp)

Säg två bra uttryck:
Är en sån som snöar in på uttryck och sen inte kan säga det någonsin igen i livet. Typ när jag var fjorton sade jag hela tiden “stackars barn” till allting. Oklart varför. Har också sagt “miljoners” jättemycket. Just nu vet jag faktiskt inte vad jag säger mest eller vad jag tycker är bra uttryck.

Vad blir du glad av få höra att du är?
Att jag är duktig på att skriva, by far. Helst också då motiverat varför. Blir också alltid glad när folk tycker jag är fin som människa, verkar äldre än min ålder/beter mig “moget” (tror jag tycker det är fint att få det bekräftat.)

Visa en bild du inte minns ha tagits:

Kanske denna från min folkistid på Braheskolan på Visingsö. Detta var ungefär exakt ett år sedan, en av de sista gångerna vi lämnade vår älskade ateljé, och jag fick för mig att kana nedåt. Själva kanandet minns jag, men kan inte erinra mig något fotograferande. 
 
Vem saknar du?
Mamma, Ove, Bettie mest just nu, de säsongar uppe i Sälen. 

En bild på något som är asbra att ha:

En bästa kompis och käraste i ett.

Vad är du bra på?
Att laga mat, säger iaf både mamma och Kevin. Att organisera och att på nolltid göra kaos igen. 

Vad vill du ha?
Körkort, flygbiljetter till något häftigt land, mer äventyr.

Vad tycker du är roligt? (svarade iof mer på frågan som “VEM är rolig?”)
Att vara med Kevin. Vi kan skratta i timmar åt saker man glömmer varför de är roliga. 
Min vän Helena är också redigt rolig. Vi har lite göteborgig-, allabarnen-humor när vi är tillsammans. När vi var i frankrike på språkresa 2010 skrattade vi typ oavbrutet i tre veckor.

Vad är du dålig på?
Gå upp på morgonen, göra saker i tid, ta vara på lediga dagar.

Hur ser du ut när du är nyvaken?
Har inte en enda bild på det faktiskt. Men typ rufsig, torra ögon, mindre angenäm andedräkt, lite förvirrad och svettig efter intensivt drömmande (alltid), snurrande huvud och vrålhungrig. 

Vem är du kär i just nu?
Kevin, livet, mig själv.

Vad var det första du snodde?
En burk med glitter/paljetter som jag la i fickan när vi var på typ rusta eller liknande vid mycket ung ålder. Ville övertala mamma att köpa den men glömde den i fickan och hittade den senare i bilen. 

Vad har du tänkt göra länge men ej gjort?
Renskriva alla texter jag har liggandes i anteckningsböcker.

Vad bävar du inför?
Vintern och kylan. Är rädd att jag ska gå under.

Vad händer i helgen?
Förbannat högskoleprov och jobb, sen blir det ju höstlov.

Vad var det senaste du skrev i Word?
Översättning av Kevins CV och en novell som jag ska få repons på om några veckor.

Vad ska du göra på höstlovet?
Vila ut, skriva, läsa, åka till Sälen med Kev och lillebror Wiking för att hälsa på mamma

Vad läser du nu?
Massa miljoner böcker till min skrivarkurs. Har precis haft novellavsnitt och har nu börjat med dramatik, så under nu kommande skall jag läsa lite Strindberg och Sofokles typ. Men nyligen har det varit lite Ajvide Lindqvists “Pappersväggar” och Chimamanda Ngozi Adichies “Det där som nästan kväver dig” som jag verkligen gillade. 

If we never took that road

Saker som hänt de senaste dagarna:
 
Ove har flyttat hemifrån, vilket är största sorgen, lättnaden och glädjen på samma gång. Nu har han det så bra. Men varje dag när jag kommit hem har jag varit förvånad att han inte varit där. Och ibland suttit på golvet vid hans gamla matskål och mantrat; det blir bättre såhär, det blir bättre såhär. 

 
 
Kevin har både åkt och kommit tillbaka. (en liten tripp till hemstaden Barcelona) Vi firade att han var hemma igen med Pizza Hut och godis/wasabinötter/chips.

 
Har sedan skrivit en massa, lagat veggie tikka masala och blivit asmätt, förfrusit nosen pga glömt öppet fönster innan jag somnat. Typ så.
 

Because I didn’t have the heart or strength to say, I’ll miss you when you’re gone

Det gör fantastiskt jävla ont att vara kär. Han förstod inte varför och när jag sa; jag tycker om dig så himla mycket mer än jag trodde, såg han mig i ögonen och kysste mig. Sen kramade han mig hårthårthårt så länge att jag tappade andan och började gråta. Det gör ont, sade jag, och då tror jag att han förstod.
Det gör fantastiskt jävla ont för att kroppen liksom släpper på allt förutom den lilla punkten i mitten av bröstet och det finns liksom inget som lättar trycket just där.
Det bara exploderar snart
– Känslan av att sitta på ett plan som tar mig kilometer ifrån honom för varje sekund som går är den värsta känslan i hela världen.
 
(Ur arkivet)

Lonely hands, grab my suitcase full of nothing

Och det känns 
som jag gått gator upp och gator ner
Och letat efter dig
Men aldrig hittat något

Och det känns
Som jag varit på fester 
och tänkt på dig hela jävla tiden
Och jag har kysst andra läppar
för att kanske 
är det du som gömmer dig där
i hörnet av ett leende
eller i ångan av en andedräkt
Och jag har letat i alla fickor
i alla brevlådor och skåp
i andra flickors hjärtan efter dig
Jag har flugit alla flygplan 
och seglat alla båtar 
och förlist med alla skepp
och störtat i alla helikoptrar
och drunknat i alla sjöar
och dansat på alla golv
och andats all luft
och gråtit alla tårar
och väntat alla minuter
och saknat slut på alla känslor
Och ingenstans fanns du.

Rester av en sommar.

 
 
 
 
 
 
Lite till av Visby. Långsam på att lägga upp, men har så enormt mycket bilder så de lär räcka till nästa sommar! 
Hur som helst hängde vi runt vid fina byggnader och fotade och gick sedan ner till hamnen och åt glass och bevittnade ett milslångt tåg av mustangbilar, både nya och gamla! 

Page 1 of 2