Month: September 2013

She lives in a fairytale

Trycket i min hals ökar för varje steg
Kräkkänslan
Prestationsångesten kokar
Jagas bort desperat
Andas
in- du
ut- kan
En tår i ögonvrån. Bort

Jag tänker på mitt dammiga glitter.
Magin.
Undrar
om jag kommer bli motbevisad
Undrar
om världen lurat mig

Att ingen talang eller skimmer någonsin funnits
eller kommer finnas i mig
Om allt bara berott på brustna hjärtan och svaga händer
Om allt bara var tillfälligt
Om jag måste vara trasig för att vara bra

Vill ju vara hel

Vill ju vara bra. Bäst. För mig själv.
Vill vara nöjd
Lycklig över mig och orden

Bestämmer mig.
Detta är ju på livstid
Mitt glitter ska explodera i ett hav av
lycka
välmående
liv
vardag
död
sorg
skratt
misslyckanden
vilja
kapacitet

 

Jag kan
Med eller utan mitt brustna hjärta. 

I minst trettiotvå graders värme

Och jag såg, allt som aldrig skulle hända
i hans ögon när jag mötte dem
Blev förälskad men sa ingenting
Han såg tillbaka
en kort stund senare dränktes han
av en våg
den artificiella sorten
Jag älskade dig
fast jag aldrig skulle känna det

Och allt hans damm sitter fast i mina väggar

Angående detta

Så visar det ju sig att bra saker kan hända. Och det visar sig att man kan slippa jobba på en snabbmatsrestaurang i ett år. Och det visar sig att man får tid.

Tid tid tid. 
Att växa och skriva och göra och känna sig bra och vara lycklig och köpa klänning med CSN-pengarna bara för allt är så bra. 
Man kommer in ändå. En vecka innan kursen börjar får man ett mail, mitt i en film och sen minns man inget mer.
Får till och med ringa skolan och fråga om de gjort fel, om de skickat mail till fel person, om de egentligen bara skämtar.
Men nej. 
Jag fick en plats. Jag fick ett år. Noll tid förlorades. Massa ord har redan hunnits skrivas. 
En blogg hann glömmas. En påbörjan av en dröm. En lek vid en kant.
En dröm om poesi och orden som liv.
 
Drömskt