Warning: set_time_limit(): Cannot set max execution time limit due to system policy in /customers/e/e/8/julialvina.com/httpd.www/blog/wp-content/plugins/instagram-slider-widget/instaram_slider.php on line 23 September 2013 – Julia Alvina

Month: September 2013

En annan del av Visby

 

 
 
Sedan hittade vi till den botaniska trädgården som blommade så fint med rosor och grejer. Dock var det mesta på utgång, sensommar och allt. Men vi hade kul ändå och slog oss ned vid en liten bäck och pratade (som vanligt) fotade och vilade oss lite. (Fortfarande tidigt på morgonen detta! Och dessutom hade jag lunginflammation som i två veckor innan detta försvagat mig något enormt. Aldrig en sådan sjukdom igen)

Jag var trött i ögonen och knasfrissig i håret dagen till ära
 
 
Mötte en så vacker dam på väg därifrån. Alltså allt som vandrar på kullersten måste väl på något sätt automatiskt bli vackert, men denna dam var verkligen klädd för sin stad. 
 

She lives in a fairytale

Trycket i min hals ökar för varje steg
Kräkkänslan
Prestationsångesten kokar
Jagas bort desperat
Andas
in- du
ut- kan
En tår i ögonvrån. Bort

Jag tänker på mitt dammiga glitter.
Magin.
Undrar
om jag kommer bli motbevisad
Undrar
om världen lurat mig

Att ingen talang eller skimmer någonsin funnits
eller kommer finnas i mig
Om allt bara berott på brustna hjärtan och svaga händer
Om allt bara var tillfälligt
Om jag måste vara trasig för att vara bra

Vill ju vara hel

Vill ju vara bra. Bäst. För mig själv.
Vill vara nöjd
Lycklig över mig och orden

Bestämmer mig.
Detta är ju på livstid
Mitt glitter ska explodera i ett hav av
lycka
välmående
liv
vardag
död
sorg
skratt
misslyckanden
vilja
kapacitet

 

Jag kan
Med eller utan mitt brustna hjärta. 

En del av Visby

 
 
 
Visby. Väldens finaste och mysigaste stad. Världsbäst att vara där på sensommaren som vi var. Vaknade tidigt och var i stan vid nio, alla butiker var stängda och gatorna var målade i ett sådant enormt lugn, fy vad vi trivdes. 
Gick ned till vattnet och satte oss och bara pratade och skrattade och var tysta, så som vi brukar. 
 
 
 
Hittade en kikare (heter det så när den är så stor?) och spionerade på segelbåtar i horisonten och kastade macka. Är. Så. Urbota. Dålig. På. Det.
Kev var en naturbegåvning, precis som med allt annat.  
 
Translation:
We visited Visby on Gotland here in Sweden in the end of august. We had some perfect days just being together, talking, skipping rocks and spying on sailboats on the horizon. 
(I fixed google translate, but as we all know, that works like shit, so I’ll continue to briefly translate some of my posts like this. When it comes to my poetry I’m not sure I want to translate it. But I will post some that I have written in English, I don’t always just write in Swedish)
 

I minst trettiotvå graders värme

Och jag såg, allt som aldrig skulle hända
i hans ögon när jag mötte dem
Blev förälskad men sa ingenting
Han såg tillbaka
en kort stund senare dränktes han
av en våg
den artificiella sorten
Jag älskade dig
fast jag aldrig skulle känna det

Och allt hans damm sitter fast i mina väggar

Angående detta

Så visar det ju sig att bra saker kan hända. Och det visar sig att man kan slippa jobba på en snabbmatsrestaurang i ett år. Och det visar sig att man får tid.

Tid tid tid. 
Att växa och skriva och göra och känna sig bra och vara lycklig och köpa klänning med CSN-pengarna bara för allt är så bra. 
Man kommer in ändå. En vecka innan kursen börjar får man ett mail, mitt i en film och sen minns man inget mer.
Får till och med ringa skolan och fråga om de gjort fel, om de skickat mail till fel person, om de egentligen bara skämtar.
Men nej. 
Jag fick en plats. Jag fick ett år. Noll tid förlorades. Massa ord har redan hunnits skrivas. 
En blogg hann glömmas. En påbörjan av en dröm. En lek vid en kant.
En dröm om poesi och orden som liv.
 
Drömskt